De som i Kristi ställe bönfaller själar om att låta sig försonas med Gud, borde genom principer och föredöme visa ett okuvligt intresse för själars frälsning. Deras allvar, uthållighet, självförnekelse och uppoffring borde överträffa deras allvar och flit som vill tillförsäkra sig jordisk vinning, lika mycket som själen är mer dyrbar än jordiskt skräp och målet är mer upphöjt än jordiska angelägenheter. Alla jordiska verksamheter är obetydliga jämfört med det själavinnande arbetet. Jordiska saker är inte varaktiga, trots att de kostar så mycket. En enda själ som blir frälst kommer att lysa i himmelriket genom hela evigheten.