Människor underkastar sig självmant försakelse och disciplin för att tävla och söka vinna en förgänglig segerkrans, en som förgås på kort tid, och som endast är ett äretecken för andra dödliga. Men vi skall löpa i en tävling vars mål är odödlighetens krona och evigt liv. Ja, ett långt högre pris - härlighetens eviga pris - kommer att överräckas till oss när löpningen är över. "Men vi", säger aposteln, "för att vinna en oförgänglig." Om de som engagerar sig i en tävling här på jorden, i det att de söker att vinna en förgänglig segerkrans, kan vara måttliga och återhållsamma i allt, skulle då inte vi vara det, som för vår inte syn har en oförgänglig krona, härlighetens eviga pris, och ett liv, som jämförs med Guds liv, att vänta? När vi har detta stora företag framför oss, skulle då inte vi "med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd? Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare." (Hebr. 12: 1-2.) Han har visat oss vägen och lämnat Sina fotspår som kännemärken på vägen. Det är den (359) stig som Han har vandrat, och vi har möjlighet att tillsammans med Honom uppleva både självförnekelse och lidande, och följa den stig som har Hans eget blods kännetecken.