Vi skall arbeta utifrån en korrekt ståndpunkt. Vi skall arbeta som män och kvinnor som måste ställas inför rätta. Och när vi tar emot hälsoreformen bör vi ta emot den med pliktkänsla. Inte därför att någon annan har tagit emot den. Jag har inte ändrat mina matvanor det minsta sedan jag gick över till hälsoreformen. Jag har inte tagit ett enda steg tillbaka sedan ljuset från himlen första gången lyste på min väg. Jag slutade genast med att äta kött och smör. Samtidigt började jag att äta bara två gånger om dagen. Och detta har jag praktiserat samtidigt som jag hela tiden har varit engagerad i tröttande hjärnarbete från tidig morgon och till solnedgång på kvällen. Jag gick över till att äta två gånger om dagen utan att ändra mitt arbete. Jag har lidit mycket på grund av sjukdom och haft förlamningsanfall fem gånger. I månader har vänster arm varit bunden till sidan, därför att jag hade så starka smärtor i hjärtat. När jag gick över till kostreformen, vägrade jag att ge efter för aptiten. Jag ville inte låta aptiten härska över mig. Skulle aptiten hindra mig från att uppnå bättre hälsa och större livskraft, så att Gud skulle kunna bli ärad genom det? Skulle aptiten stå hindrande i vägen för mig ett enda ögonblick? Aldrig! Jag har lidit av intensiv hunger. Jag var en stor köttätare. Men när jag var nära att svimma, lade jag armarna över magen och sade: ”Jag vill inte smaka en enda munsbit kött. Jag vill inte äta annat än sund, enkel mat. Annars vill jag inte äta överhuvudtaget.” Bröd var motbjudande för mig att äta. (372) Jag kunde sällan äta en bit så stor som en dollar. En del saker i reformen kunde jag klara mycket bra, men när jag kom till brödet kände jag en särskild aversion mot det. Då jag gjorde dessa förändringar var jag tvungen att utkämpa en speciell kamp. De första två eller tre måltiderna kunde jag inte äta. Jag sade till magen: ”Du kan vänta tills du kan äta bröd.” Om en liten stund kunde jag äta både vanligt bröd och också grahamsbröd. Grahamsbröd hade jag aldrig tidigare kunnat äta men nu smakade det bra och jag hade inte tappat aptiten.