I fall med svår feber, kan en kort tids fasta sänka febern och göra behandlingar med vatten mer effektiva. Men läkaren, som har ansvaret för behandlingen, måste förstå den verkliga orsaken till patientens lidanden. Han måste se till att den sjuke inte fastar så länge att han förlorar krafter. Medan febern rasar, kan näringstillförsel irritera och stimulera blodet. Men så fort febern är över, bör patienten få näring på ett försiktigt, klokt sätt. Om det varar för länge innan patienten får mat, kommer magens behov av näring (385) att ge feber. Så fort patienten får en lagom mängd mat med rätt kvalitet, kommer febern emellertid att sjunka. Det visar att magen då behöver något att arbeta med. Om patienten säger att han bestämt vill ha mat även under sitt febertillstånd, är det mindre skadligt att tillgodose hans önskan med en måttlig mängd enkel föda än att låta honom ligga och svälta. Om patienten inte kan samla sina tankar kring något annat, kommer det inte att skada honom att få litet enkel och lättsmält mat.