I sin fars familj har han inte varit till någon välsignelse, utan en orsak till bekymmer och sorg. Hans vilja underordnades inte då han var barn. (388) Han hade en sådan ovilja mot att öppet erkänna att han hade gjort misstag och handlat fel, att han, för att komma ut ur svårigheterna, satte sina tankar i arbete för att finna någon ursäkt, som han smickrade sig med inte var någon direkt lögn. Hellre detta än att ödmjuka sig själv så mycket som till att erkänna sina fel. Denna vana har följt honom in i hans religiösa erfarenhet. Han har en särskild förmåga att vända bort sakens kärna genom att försvara glömska, när han många gånger väljer att glömma.