Föräldrar tvivlar som regel på att deras barn förstår något av denna lastbarhet. I väldigt många fall är det föräldrarna som är de egentliga syndarna. De har missbrukat sina förmåner inom äktenskapet och genom tillfredsställelse har de stärkt sina djuriska begär. Och när dessa stärks, blir de moraliska och intellektuella förmågorna svaga. Det andliga har dominerats av det djuriska. Barnen har fötts med starkt utvecklad djurisk fallenhet. Föräldrarnas eget karaktärsavtryck har getts till dem. De känsliga organens onaturliga aktivitet framkallar irritation. De blir lätt upphetsade och en ögonblicklig lindring upplevs när de används. Men det onda ökar oavbrutet. Utarmningen av kroppen märks. Hjärnkrafterna försvagas och minnet blir alltmer bristfälligt. De barn som föds till dessa föräldrar kommer nästan utan undantag att ta den dolda ondskans motbjudande vanor ganska naturligt. Äktenskapets förbund är heligt, men vilken mängd av begär och förbrytelser täcker den inte över! De som, därför att de är gifta, känner sig fria att fördärva sina kroppar genom avskyvärd eftergift för djuriska lidelser, kommer att få sin förnedrande livsstil bevarad åt eftervärlden genom sina barn. Föräldrarnas synder kommer att straffas på deras barn, eftersom föräldrarna har präglat dem med sina egna liderliga lustar.