Vår stora Förebild blev upphöjd till att vara jämställd med Gud. Han var en hög Befälhavare i himlen. Alla de himmelska änglarna gladde sig över att buga sig för Honom. ”Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.”(Hebr. 1:6) Jesus tog på Sig vår natur och lade Sin härlighet, Sitt majestät och Sin rikedom åt sidan för att utföra Sin mission, för att frälsa det som är förlorat. Han kom inte för att låta Sig tjänas, utan för att tjäna andra. Jesus gav inte tillbaka när Han blev skymfad, misshandlad och hånad. ”När han blev smädad, smädade han inte igen.” (1 Petri 2:23) Trots att människors grymhet förorsakade Honom smärtsamma strimmor och sår, hotade Han inte, utan överlämnade Sig till Honom som dömer rättfärdigt. Aposteln Paulus förmanar sina bröder i Filippi: ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.” (Fil. 2: 4-7) Är tjänaren förmer än sin herre? Kristus har gett Sitt liv som en Förebild och vi vanärar Honom när vi blir avundsjuka på grund av varje uttryck för förakt och är beredda att harmas över varje orättfärdighet, oavsett om den är inbillad eller verklig. Det är inte bevis på ett ädelt sinne när man är beredd att försvara självet och beskydda sin egen värdighet. Vi skulle (427) hellre lida orätt hundra gånger än att såra själen genom att hämnas eller genom att ge luft för vår vrede. Det finns kraft att hämta hos Gud. Han kan hjälpa. Han kan ge nåd och himmelsk visdom. Om du ber i tro, skall du få, men du måste vaka i bön. Vaka, be och arbeta bör vara ditt motto.