Kära syster T: Jag har blivit visad att det har funnits ett fel i ditt religiösa liv. Du har ägt en alltför stridslysten anda. Samtidigt som det är ditt privilegium att tänka och handla självständigt, har du gått för långt. Du har varit mer självständig än ödmjuk. Du har uppfört dig på ett sådant sätt att du irriterar mer än du lugnar och tröstar. Det har varit nödvändigt för dig att äga fasthet för att kunna försvara sanningen, men du har ofta misslyckats med att äga den saktmodighet och den stilla ande som Gud värderar högt. I din familj har du mött motstånd och en tydlig avsmak för sanningen, men du har inte bemött dessa prövningar på bästa sätt. Du har talat för mycket och varit alltför bestämd. Du har blandat för litet kärlek och ömhet i ditt arbete för din familj, i synnerhet mot din man. Du riskerar att föra saker och ting till ytterligheter, överdriva saker och ting och såra i stället för att bota. Varhelst du kan ge upp din egen uppfattning utan att offra sanningens principer, är det bäst att du gör det, även om du tror att du har rätt. Du har ett ansvar, en identitet, som inte kan förenas med din mans. Ändå finns det ett band som gör er till ett. I många avseenden skulle det vara mycket bättre för din man, dina barn och dig själv om du var mer foglig. Du är (437) alltför krävande. Du försöker inte vinna dem som är olika dig. Du är snabb till att lägga märke till när du har ett övertag och gör mesta möjliga av det. Om du ägde mer tålamod blandat med mild kärlek och om du för Kristi skull gick förbi många saker utan att ta upp dem och ta dem med hem på ett sätt som skapar obehag, skulle ditt inflytande vara större och angenämare. Du behöver kärlek, öm medkänsla och tillgivenhet.