Du ser sanningen. Därefter sätter du gränser för hur den ene och den andre skall omsätta detta i praktiken. Om de misslyckas med att nå upp till den gräns du satt, känner du att du vill dra dig undan från dem. Du kan inte vinna dem som kamrater. Kärleken till dem slocknar i ditt hjärta, fastän de är lika nära det som är rätt som du själv. Du skaffar dig fiender när du borde skaffa dig vänner. Du är brinnande och positiv i ditt temperament, och när du ser punkter av sanning, för du dem till ytterligheter. På det sättet stöter du bort personer, i stället för att vinna dem och binda dem till ditt hjärta. Du ser på de obehagliga karaktärsdragen hos dem du umgås med och dröjer kvar vid deras skenbara självmotsägelser och fel och förbiser med deras försonande drag. Jag blev hänvisad till detta skriftställe: ”För övrigt, mina bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.” (Fil. 4:8) Här, min kära syster, är något som du med fördel kan meditera över och tänka på. Se på de goda dragen hos dem du umgås med och se så litet som möjligt på deras fel. Du är alltför stridslysten och kastar ur dig saker i förvirring och strid. Du måste ändra ditt liv och din karaktär om du någonsin skall bli klassad med dem som får höra orden: ”Saliga är de som skapar fred, de skall kallas Guds barn.” (Matt. 5:9) Låt inget annat än vänliga och kärleksfulla (438) ord falla från dina läppar med hänsyn till dina familjemedlemmar eller församlingen.