Guds folks goda gärningar har ett mäktigare inflytande än ord har. Genom deras redbara liv och osjälviska handlingar leds iakttagaren till att vilja äga samma rättfärdighet som ger så goda frukter. Han dras till den kraft från Gud som förvandlar självupptagna mänskliga varelser till den gudomliga avbilden och Gud äras, Hans namn förhärligas. Men Herren (444) vanäras och Hans sak vanäras då Hans folk lever i slaveri under världen. De lever i vänskap med världen och är Guds fiender. Deras enda hopp om frälsning är att de skiljer sig från världen och av hela sitt hjärta håller fast vid sin särskilda, heliga och speciella karaktär. O, varför vill inte Guds folk rätta sig efter de villkor som finns nedskrivna i Hans ord? Om de ville gör detta, skulle de inte undgå att lägga märke till de strålande välsignelser som fritt ges av Gud till den som är ödmjuk och lydig.