Jag blev bestört när jag fick se det fruktansvärda mörkret hos många av medlemmarna i våra församlingar. Bristen på sann gudsfruktan var så stor att de var mörkrets och dödens kroppar, i stället för att vara ljus för världen. Många bekände sig älska Gud, men i sina gärningar förnekade de Honom. De varken älskade, tjänade eller löd Honom. Deras egna egoistiska intressen var det primära. Hos en hel del verkade det vara en alarmerande brist på principer. De behärskades av ett oheligt inflytande och verkade inte ha några rötter inom sig själva. Jag frågade vad dessa ting innebar. Varför förekom en sådan brist på andlighet? Varför var det så få som hade en levande erfarenhet av religiösa angelägenheter? Jag blev hänvisad till profetens ord: ”De människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig tillråds? Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. Så skall jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar.” (Hes. 14:3- 5)