Jag har i fruktan för Gud försökt att för Guds folk framställa de faror de befinner sig i och deras synder och har med mina svaga krafter bemödat mig om att efter bästa förmåga väcka det. Jag har uttalat mig om överraskande saker, som skulle ha ingett dem skräck och rädsla och ha lett dem till att ivrigt ångra sina synder och sina överträdelser, om de trodde. Jag har utifrån det som har visats mig framställt för dem, att endast några få av dem som nu bekänner sig tro på sanningen till sist skulle bli frälsta - inte därför att de inte kunde bli frälsta, utan därför att de inte ville bli frälsta på det sätt som Gud själv har bestämt. Den väg som nu har märkts ut av vår gudomlige Herre är för smal och dess port är för trång för att släppa in dem, (446) så länge de griper efter världen eller värnar om sin själviskhet och all slags synd. Det finns ingen plats för dessa saker och trots detta är det endast få som vill samtycka till att skiljas från dem, så att de kan gå på den smala vägen och gå in genom den trånga porten.