Det var den allmänna utbredningen av denna synd, äktenskapsbrott, i det gamla Israel, som ledde till den tydliga demonstrationen av Guds klara missnöje över dem. Hans domar följde sedan nära efter deras avskyvärda synd. Tusentals föll och deras förorenade kroppar lämnades kvar i öknen. ”Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa. Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotre tusen på en enda dag. Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren. Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.” (1 Kor. 10 5- 12)