Varningar och förmaningar ges inte till de felande bland sjundedagsadventisterna därför att deras liv är i större behov av anmärkning än andra samfunds bekännande kristnas liv. Inte heller därför att deras exempel eller handlingar är värre än de adventisters, som inte vill lyda Guds lags fordringar, utan därför att de har större ljus och genom sin bekännelse har blivit Guds särskilda, utvalda folk, i det att de har Guds lag skriven i sina hjärtan. De uttrycker sin lojalitet mot himmelens Gud genom att ge lydnad för Hans regerings lagar. De är Guds representanter på jorden. Varje synd som finns hos dem skiljer dem från Gud, och på ett särskilt sätt vanäras Hans namn genom att ge fienderna till Hans heliga lag orsak att anmärka på Hans sak och Hans folk, vilka Han har kallat att vara "ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk" (1 Petr. 2: 9), för att de skall förkunna Hans härliga gärningar.