Jag har länge tänkt tala med mina medsystrar och berätta för dem utifrån det som Herren då och då har visat mig, nämligen att de gör mycket som är fel på detta område. De är inte tillräckligt noggranna med att avhålla sig från allt ont som förekommer. De visar inte försiktighet i sitt uppträdande, så som kvinnor bör göra om de ger sig ut för att frukta Gud. Deras ord är inte så väl valda och taktfulla som man kunde förvänta sig av kvinnor som har tagit emot Guds nåd. De är alltför förtroliga mot sina kristna bröder. De uppehåller sig runt omkring dem, visar dem ständig uppmärksamhet och verkar söka deras sällskap och blir lätt smickrade av mäns intresse. Utifrån det ljus Gud har gett mig, är det tydligt att våra systrar borde uppträda på ett helt annat sätt. De borde vara mer tillbakadragna och mindre djärva och lägga sig vinn om att uppträda mer blygsamt och omdömesgillt. Både bröder och systrar hänger sig åt alltför muntra och uppsluppna samtal när de träffas. Kvinnor som kallar sig kristna ägnar sig åt skämt och skoj, vitsar och skratt. Det passar inte för en kristen och det bedrövar den Helige Ande. Dessa sätt att uppträda avslöjar brist på sann kristen uppfostran. Det bidrar inte till att göra dem starka i Herren, utan förorsakar stort mörker. De visar bort himlens rena, heliga änglar och sänker dem som deltar i dessa lättsinnigheter ned till ett lågt plan.