Liksom det gamla Israel har församlingen varit olydig mot sin Gud genom att (442) överge ljuset, försumma sina plikter och missbruka sitt upphöjda privilegium som innebär att vara speciell och helig i sin karaktär. Hennes medlemmar har brutit sitt förbund, i vilket de lovat att leva för Gud och endast för Honom. De har förenat sig med dem som är själviska och älskar världen. De har värnat om stolthet och kärlek till nöjen och synd och Kristus har lämnat dem. Hans Ande har undertryckts i Hans församling. Satan arbetar sida vid sida med bekännande kristna, men de saknar i så hög grad andlig omdömesförmåga att de inte kan upptäcka honom. De har inte tagit på sig bördan av sitt uppdrag. De högtidliga sanningar som de bekänner sig tro på är inte verkliga för dem. De har ingen sann tro. Män och kvinnor kommer att leva ut hela den tro i handling, som de faktiskt har. Av deras frukt skall ni känna dem. Inte deras bekännelse, utan den frukt de bär, visar trädets karaktär. Många har någon form av gudaktighet, deras namn är inskrivna i församlingens protokoll, men de har en nedfläckad nedteckning i himlen. Den ängel, som gör anteckningarna, har noggrant skrivit ned deras gärningar. Varje självisk handling, varje felaktigt ord, varje försummad plikt och varje dold synd med all listig förställning, har noggrant antecknats i den nedtecknande ängelns anteckningsböcker.