Gud kräver, att alla troget skall utföra sina dagliga plikter. Detta försummas i hög grad av en hel del bekännande kristna. Särskilt har den grupp jag har nämnt förlorat sin plikt i vår tid ur sikte, en grupp som föreställer sig att de är mer förfinade än deras medmänniskor runt omkring dem. Det faktum att de tänker så bevisar att de tillhör en lägre ordning, är trångsynta, inbilska och egoistiska. De känner sig upphöjda över de anspråkslösa och ödmjuka, sådana som Jesus säger att Han har kallat. De försöker alltid att försäkra sig om en position, att bli uppskattade, att bli hedrade för att de gör något storartat som andra inte kan. Men det strider mot naturen i deras förfinade väsen (467) att umgås med den ödmjuke, den olycklige. De missförstår orsaken totalt. Orsaken till varför de avskyr någon av alla dessa plikter som inte är så angenäma, har sina rötter i deras starka själviskhet. Det kära självet är centrum för alla deras handlingar och motiv.