Jag har nämnt dessa fall för att illustrera makten i denna ondska som fördärvar kropp och själ. Hela sinnet har överlämnats till låga lidelser. De moraliska och intellektuella förmågorna undertrycks av de djuriska krafterna. Kroppen blir orkeslös, hjärnan försvagas. Det som avlagras för att ge kroppen näring blir förstört. Organismens avfall är stort. De fina hjärnnerverna används till onaturliga aktiviteter, ömtöcknas och lamslås. De moraliska och intellektuella krafterna försvagas, samtidigt som de djuriska tendenserna stärks och utvecklas ytterligare genom att de används. Aptiten för ohälsosam kost skriker efter att tillfredsställas. När personer ger sig hän åt självmissbruk är det omöjligt att väcka deras moraliska känslor så att de uppskattar eviga saker eller känner glädje över andliga aktiviteter. Orena tankar griper och styr fantasin och fängslar sinnet och därefter uppstår en önskan om att utöva orena handlingar som är nästan omöjlig att behärska. Om sinnet uppfostrades till att betrakta de upphöjda ämnena, skulle fantasin uppfostras till att tänka på rena och heliga ting, och den skulle stärkas mot denna fruktansvärda släpphänthet, som fördärvar kropp och själ. Den skulle genom uppfostran bli van vid att hålla sig till det höga, det himmelska, det rena, det heliga. Det låga, fördärvade och avskyvärda skulle inte upplevas som tilldragande.