Utifrån den bild som visades mig av fördärvet hos män och kvinnor som bekänner sin kristna tro, har jag fruktat att jag helt skulle förlora min tillit till mänskligheten. Jag har sett att en fruktansvärd slöhet råder nästan överallt. Det är nästan omöjligt att väcka dem som verkligen bör väckas, så att de har någon rimlig känsla av den makt som Satan har över sinnena. De inser inte vilket fördärv som utbreder sig runt omkring dem. Satan har förblindat deras sinnen och invaggat dem i köttslig trygghet. Misslyckandena i vår ansträngning att få andra att inse vilka stora risker som omger själar, har ibland fått mig att frukta att mina tankar om det mänskliga hjärtats fördärv är överdrivna. Men när fakta läggs fram för oss och visar den tragiska missbildningen hos någon som har vågat ta emot en tjänst i heliga ting samtidigt som han är fördärvad i sitt hjärta, någon vilkens av synd fläckade händer har vanhelgat Herrens kärl, är jag säker på att jag icke har förstorat upp bilden alltför starkt.