Jag lägger fram för dig vår gudomlige Herres självförnekande, ödmjuka och uppoffrande liv. Himlens Majestät, härlighetens (491) Konung, lämnade Sina rikedomar, Sin prakt, Sin heder och ära och nedlät Sig till ett liv i ödmjukhet, fattigdom och skam, för att frälsa den syndiga människan. ”… som för den glädje som låt framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen.” (Hebr. 12:2) O, varför är vi så känsliga för prövningar och tillrättavisningar, för skam och lidande, trots att vår Herre har varit ett sådant föredöme för oss? Vilka skulle vilja gå in i sin Herres glädje, samtidigt som de var ovilliga att ta del av Hans lidanden? Vad! - Tjänaren är ovillig att bära den ödmjukhet, skam och tillrättavisning, som Mästaren osjälviskt bar för honom! Tjänaren viker tillbaka inför ett liv i ödmmjukhet och uppoffring som är för hans egen eviga lyckas skull, genom vilket han till sist kan få en ytterst stor lön, ja, en evig lön! Mitt hjärtas språk är detta: Låt mig få del av Kristi lidanden, så att jag till sist kan dela härligheten med Honom.