En gång reste vi en höstkväll i en fullproppad vagn. Luften blev starkt förorenad då så (528) många andedräkter blandades. Utandningen från lungor och kroppar gav hos mig upphov till en synnerligen kväljande känsla. Jag öppnade mitt fönster och njöt av den friska luften, när en dam med allvarligt och bönfallande tonfall ropade: ”Stäng fönstret. Du kommer att bli förkyld och bli sjuk, för nattluften är ohälsosam.” Jag svarade: ”Madame, vi har ingen annan luft i den här vagnen eller utanför den, än nattluften. Om du vägrar att andas in nattluften, så måste du sluta att andas. Gud har gett sina skapade varelser luft att andas in på dagen och samma luft, fast lite kyligare, på natten. På natten har du ingen möjlighet att andas in något annat än nattluft. Frågan är: Skall nattluften vi andas in vara ren, eller har den blivit bättre av att ha andats ut och in? Är det för vår hälsas skull som vi andas in en förorenad nattluft i den här vagnen? Det som andats ut från människors lungor och kroppar genomsyrat av tobak och alkohol, förorenar luften och utgör en hälsorisk. Trots detta sitter nästan alla passagerare lika likgiltiga som om de andades in den renaste luft. Gud har i Sin vishet sörjt för oss, att vi på natten skulle andas in nattluft och på dagen dagsluft. Om vi inte håller oss till Guds plan utan låter vårt blod förorenas, har våra felaktiga vanor gjort oss sådana. Men nattluften, som andas in på natten, kommer inte av sig självt att förgifta människans liv.” Många lider av sjukdomar därför att de vägrar att ta emot den rena nattluften i sina rum om natten. Himlens friska, rena luft är en av de rikaste välsignelser vi kan njuta av.