En syster bars av sin man från stol till säng och från rum till rum, därför att hon trodde att hon var för svag för att gå. Men så som saken senare har framställts för mig, kunde hon ha gått lika bra som jag själv om hon hade trott det. Om en olycka hade inträffat, - om huset hade börjat brinna eller om något av hennes barn hade befunnit sig i uppenbar fara att mista livet genom fall, - skulle denna kvinna ha väckts av omständigheternas kraft och skulle ha gått ganska lätt och raskt. Hon kunde promenera vad gäller hennes fysiska styrka, men en sjuklig inbillning fick henne att dra den slutsatsen att hon inte kunde och hon väckte inte viljans kraft för att stå emot detta bedrägeri. Hennes fantasi sade: Du kan inte gå och det är klokast att du inte försöker. Sitt stilla, dina ben är så svaga att du inte kan stå. Om denna syster hade använt sin viljestyrka och väckt sina lamslagna och slumrande krafter, skulle detta bedrägeri ha avslöjats. Eftersom hon gav efter för sin inbillning, tror hon förmodligen än i dag att när hon var så hjälplös, var hon det av nödvändighet. Men detta var inget annat än ett infall från hennes fantasi, som ibland spelar underliga spratt hos sjuka människor.