Den årstid, som mest bör fruktas av sådana som bor tillsammans med dessa invalider, är vintern. Det är faktiskt vinter, inte bara utomhus utan också inomhus, för dem som är tvungna att bo i samma hus och sova i samma rum. Dessa offer för en sjuklig inbillning stänger in sig själva och stänger fönstren, för luften påverkar deras lungor och deras huvuden. De inbillar sig något. De förväntar sig att bli förkylda. De blir också förkylda. Inga argument kan få dem att tro, att de inte förstår filosofin i det hela. ”Har de inte fått bevis för det?” lyder deras argument. Det är sant att de har bevisat en sida av frågan, - genom att hålla fast vid sin egen livsstil, - och ändå blir de förkylda om de utsätts det allra minsta. Lika ömtåliga som små babys är, kan dessa inte tåla något. Trots detta går de vidare och fortsätter att stänga dörrar och fönster och hålla sig till kakelugnen och njuter av sitt lidande. De har verkligen erfarenhet av att deras tillvägagångssätt inte är bra för dem utan har ökat deras problem. Varför vill inte sådana låta förnuftet påverka deras omdöme och styra deras fantasi? Varför inte då försöka handla tvärtom och på ett skonsamt sätt få fysisk motion och luft utomhus, i stället för att stanna inomhus dag efter dag, mer som en bunt torra saker än som en levande varelse?