En del invalider blir egensinniga och låter sig inte överbevisas om hur stor betydelse daglig motion utomhus har, som kan tillföra dem ren luft. Eftersom de är rädda för att bli förkylda, håller de år efter år fast vid att leva på sitt eget sätt och i en atmosfär som nästan helt saknar vitalitet. Det är omöjligt för denna grupp att få en frisk cirkulation. Hela organismen lider av brist på träning och ren luft. Huden försvagas och blir mer känslig för en förändring i atmosfären. Mer kläder sätts på och rummet värms upp mer. Nästa dag kräver de lite mer värme och lite mer kläder för att känna sig helt varma. På det sättet rättar de sig efter varje skiftande känsla tills de bara har lite livskraft att stå emot kölden med. Någon frågar: ”Vad skall vi göra? Vill du att vi skall fortsätta att vara förkylda?” Om ni tar på er kläder, så låt det räcka med lite och träna om möjligt för att få den värme ni behöver. Om ni verkligen inte kan utföra fysisk träning, så värm er vid elden. Men så snart ni är varma, så ta av er era extra kläder och gå bort från elden. Om de som kan, ville börja med en aktiv sysselsättning för att leda tankarna bort från sig själva, skulle de i stort sett glömma bort att de var kalla och skulle inte ta skada. Ni borde sänka er rumstemperatur så fort (527) ni har uppnått er naturliga värme. För invalider som har svaga lungor, finns det inget värre än en överhettad luft.