När en människa som ger sig ut för att vara en lärare och ledare, tillåter sig att utöva sin uppgift på det sätt som du på grund av din envishet har gjort, kommer han att ha ett stort ansvar att bära för de själar som har stött på honom och gått förlorade. En predikant kan inte vara nog försiktig med hur han utövar sitt inflytande. Envishet, avund och egoism borde inte finnas hos honom, (548) eftersom han annars kommer att störta flera själar i fördärv än han kan rädda. Om han inte övervinner dessa farliga drag i sin karaktär, kommer det att vara bättre för honom att inte ha något med Guds verk att göra. Om han ger efter för dessa karaktärsdrag, som han själv inte uppfattar som särskilt dåliga, kommer själar inte att kunna nås vare sig av honom eller andra. Om sådana predikanter ville låta saker och ting vara, skulle själar som är mottagliga för Guds Andes inflytande kunna nås av dem som kan ge dem ett värdigt föredöme att efterlikna, i överensstämmelse med den sanning de lär ut. Genom ett konsekvent liv kommer predikanten att bevara deras tillit, som söker sanningen, tills han kan hjälpa dem att ta ett fast grepp om tidsåldrarnas Klippa, och om de senare frestas, kommer hans konsekventa liv att göra det möjligt för honom att med framgång varna, förmana, tillrättavisa och vara rådgivare åt dem.