För två år sedan såg jag, att du och din hustru båda var själviska, giriga personer. Dina egna själviska intressen betydde mer för dig än själar som Kristus dog för. Jag blev visad, att du som regel inte var framgångsrik i din uppgift. Du har förmåga att framställa sanningen, du utforskar saker och ting. Om du inte hade så många brister i din kristna karaktär, skulle du kunna uträtta mycket gott. Men i många avseenden har du inte gjort din förkunnelse av sanningen till någon framgång. En av de största förbannelserna i ditt liv, bror A, har varit din mycket stora kärlek till självet. Du har arbetat till din egen fördel. Ni båda har gjort er till medelpunkt för uppmärksamhet och medkänsla. När ni kommer ut till en familj, kastar ni hela bördan på dem och låter dem laga mat och vänta på er. Ingen av er försöker göra så mycket av arbetet som ni har tid att göra. Familjen kan slita hårt och bära sina egna bördor och era, men ni är båda så självupptagna att ni inte kan se att de är trötta och att ni båda är i ett fysiskt bättre skick till att uträtta det arbete som de utför för er. Bror A, du är för maklig för att kunna behaga Gud. När det behövs bränsle eller vatten vet du inte det, utan du låter detta bäras av dem som redan är uttröttade och ofta av kvinnor, trots att dessa små ärenden, dessa artigheter, är vad du behöver för att förbättra din egen hälsa. Du har mycket kött och blod och utför inte tillräckligt mycket fysiskt arbete, vilket skulle göra dig gott. Den lättja du visar och den benägenhet att gripa efter allt som du kan dra fördel av, har varit en skamfläck för sanningen och en stötesten för icke-troende.