Gud ser med ogillande på ditt liv, men du verkar inte ha någon känsla av det. Du förstår inte att du är i ett upprivet och förlorat tillstånd. Ibland har du samvetskval, men din stolta, självständiga ande sätter sig snart över det och du kväver samvetets röst. Du är inte lycklig, men du inbillar dig, att om du får det som du vill utan att det läggs några hinder i vägen, kommer du att bli (561) lycklig. Stackars barn! Du har det som Eva i Edens paradis. Hon föreställde sig att hon kunde stiga högt i kunskap, om hon bara kunde äta den frukten som Gud hade förbjudit henne att röra för att hon inte skulle dö. Hon åt den och förlorade Edens hela härlighet.