Ingenting väcker de onda karaktärsdragen hos dig så lätt som en diskussion om din klokhet och din omdömesförmåga. Din starka, dominerande anda, som har verkat sova, väcks till full aktivitet. Självet styr dig och du behärskas inte längre av mer sunt förnuft och gott omdöme än en mentalt sjuk person. Självet i hela dess kraft kämpar om herraväldet och det kommer att kräva ett beslutsamt sinnelag för att hålla dig tillbaka. Sedan ditt utbrott av ohälsa gått över, kan du uthärda att diskutera ditt uppförande. (573) Men du är beredd att rättfärdiga dig själv med att säga att du är så känslig, att du känner så djupt och du lider så mycket. Jag såg att allt detta inte skulle gälla som ursäkt inför Gud. Du förväxlar stolthet med känslighet. Självet sätts i främsta ledet. När självet har blivit korsfäst, kommer denna känslighet eller stolthet att dö, eftersom du då är en kristen. Att vara en kristen innebär att likna Kristus, att ha en ödmjuk och försonlig ande som kommer att tåla motsägelse utan att bli uppretad eller bli mentalt sjuk. Om det bedrägliga täckelse som vilar över dig kunde rivas i bitar, så att du kunde se dig själv på samma sätt som Gud ser dig, skulle du inte längre försöka rättfärdiggöra självet, utan skulle helt förkrossad falla på Kristus, den Ende som kan avlägsna bristerna i din karaktär och sedan ta hand om dig.