En fullständig och total överlåtelse till Gud krävs av oss. Medan syndiga människors Återlösare arbetade och led för oss, förnekade Han Sig själv och hela Hans liv var ett (73) ständigt slit och en ständig försakelse. Han hade valt att leva på det sättet. Han kunde ha låtit Sina dagar här på jorden förflyta i lättja och överflöd och gett Sig själv alla nöjen och glädjeämnen i det här livet. Det gjorde Han emellertid inte. Han tog inte någon hänsyn till bekvämlighet. Han levde inte för att tillfredsställa Sig själv, utan för att göra gott och för att rädda andra undan lidande, för att hjälpa dem som hade störst behov av hjälp. Han höll ut ända till slutet. Vårt straff lades på Honom och Han har burit alla våra överträdelser. Den bittra bägaren var avsedd för oss, att vi skulle dricka den. Det var våra synder som blandades i den. Vår dyrbare Frälsare tog emellertid bägaren från våra läppar och drack den själv och i stället gav Han oss en bägare med barmhärtighet, välsignelse och frälsning. O, vilket gränslöst stort offer detta var för det fallna människosläktet! Skall vi då, efter denna demonstration av lidande, som visar Hans kärlek, dra oss undan från de små prövningar som vi skall bära? Kan vi älska Kristus och vägra att bära korset? Kan vi älska att vara tillsammans med Honom i härligheten utan att följa Honom från domssalen till Golgata? Om Kristus är härlighetens hopp i oss, då skall vi också vandra så som Han vandrade. Vi skall efterlikna Hans uppoffrande liv till välsignelse för andra. Vi skall dricka ur bägaren och bli döpta med dopet. Vi skall välkomna ett liv i tillbedjan, prövningar och självförnekelse, för Kristi skull. Himlen kommer att visa sig vara billig nog oavsett vilket offer vi kan ge för att få den.