Paulus säger: ”Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.” (2Kor. 7:19) Varför skulle vi inte detta, när vi har en sådan bevekelsegrund, rätten att bli barn till den Allrahögste, rätten att kalla himlens Gud för vår Far? Är inte detta tillräckligt? Och kallar ni detta att ta ifrån er något som är värt att ha? Är detta att göra avkall på allt som är värt att äga? Låt mig förenas med Gud och heliga änglar, för detta är min högsta strävan. Ni kan ha alla ägodelar i hela världen, men jag måste ha Jesus. Jag måste ha rätt till ett odödligt arv, ett evigt innehåll. Låt mig få njuta av skönheterna i Guds rike. Låt mig få njuta av de konstverk som Hans egna fingrar har målat. Jag vill njuta (593) av dem. Ni kan njuta av dem. Vi kan inte dyrka dem, men genom dem kan vi föras till Honom och se Hans härlighet som har gjort alla dessa ting för att glädja oss.