Mycket få inser fördelarna med den omsorg, ansvarskänsla och erfarenhet som barn för med sig till familjen. Många har uppfostrat stora familjer utan disciplin. Föräldrarna försummar ett dyrbart förtroende och en helig plikt, som, om den utfördes troget i gudsfruktan, skulle ge inte bara deras barn utan också dem själva, en utbildning för himmelriket. Men ett barnlöst hem är en tröstlös plats. Dessa makars hjärtan riskerar att bli själviska, bevara en kärlek till sin egen bekvämlighet och rådgöra utifrån sina egna önskningar och vad som är bekvämt för dem. De samlar förståelse för sig själva, men har endast liten förståelse för andra. Omsorg och kärlek mot barn som är beroende av dem tar bort råheten från vår natur, gör oss ömma och förstående och har en inflytande som utvecklar vår karaktärs ädlare delar. Många är fysiskt, andligt och moraliskt sjuka därför att deras uppmärksamhet är riktad nästan helt mot dem själva. De skulle kunna räddas från stagnation genom den sunda spänsten hos yngre och skiftande tankar och barns rastlösa energi.