Jorden är Herrens och alla rikedomar som finns på den. Boskapen på tusentals kullar är Hans. Allt guld och silver tillhör Honom. Han har anförtrott Sina skatter åt förvaltare, så att de genom dessa skall kunna främja Hans verk och förhärliga Hans namn. Han anförtrodde inte dessa skatter åt människor för att de skulle kunna använda dem till att upphöja och förhärliga sig själva och ha kraft att förtrycka dem som är fattiga mitt i den här världens rikedomar. Gud tar inte emot offer av någon därför att Han själv behöver dem och inte kan ha ära och rikedomar utan dem, utan därför att det är för hans tjänares bästa att ge de saker (653) till Gud som tillhör Honom. Han kommer att ta emot det ödmjuka, förkrossade hjärtats frivilliga offer och kommer att belöna givaren med de rikaste välsignelser. Han tar emot dem som den tacksamma lydnadens offer. Han gör anspråk på och tar emot vårt guld och vårt silver därför att vi tillhör Honom. Han ställer krav på och tar emot vår tillväxt och gör anspråk på våra talenter som frukter av att Hans kärlek bor i våra hjärtan. Att lyda är bättre än att offra. Utan ren kärlek är det dyraste offer alltför fattigt för Gud att ta emot.