Många tänker så mycket på sitt eget bästa att de inte ger Gud något tillfälle att sörja för dem. Om de saknade tid och verkligen befann sig i trångmål, skulle det vara det bästa för deras tro. Om de lugnt ville lita på Gud och förväntade sig att Han skulle arbeta för dem, skulle deras behov bli ett tillfälle för Gud. Hans välsignelse i nödens stund skulle göra deras kärlek till Honom större och få dem att värdesätta sina världsliga välsignelser i en högre mening än de någonsin tidigare har gjort. Deras tro skulle växa, deras hopp skulle bli tydligare och i stället för mörker, tvivel och klagan skulle deras sinne fyllas av glädje. Tron växer inte till hos många människor, därför att den inte praktiseras.