Det som tär på Guds folks livskraft är kärlek till pengar och vänskap till världen. Det är Guds folks privilegium att vara klara och lysande ljus i världen, att växa till i kunskap till Gud och ha en klar förståelse för Hans vilja. Men det här livets bekymmer och det bedrägliga i rikedomar kväver det frö som har såtts i deras hjärtan och de bär inte någon frukt av Hans härlighet. De bekänner sig ha en tro, men det är inte någon levande tro, eftersom den inte hålls vid liv genom gärningar. Tro som står ensam, utan gärningar, är död. De som bekänner sig ha en stark tro, men utan gärningar, kommer inte att bli frälsta genom sin tro. Satan tror på sanningen och skälver, men den sortens tro saknar livskraft. Många som har avlagt starka trosbekännelser brister i goda gärningar. Om de skulle visa sin tro genom sina gärningar skulle de kunna utöva ett stort inflytande till (658) förmån för sanningen. Men de förbättrar inte de talenter som Gud har lånat dem. De som tror att de kan lugna sina samveten genom att överlämna vad de äger till sina barn, eller genom att tillåta dem att det går vidare till icke- troende oansvariga barn till att slösas bort eller för att samla dem och dyrka dem, kommer att ha en räkenskap att avlägga inför Gud. De är opålitliga förvaltare av Herrens pengar. De kommer att låta Satan överlista dem genom dessa barn, vilkas sinnen är under hans herravälde. Satans mål är i många avseenden uppnått, när Guds förvaltare förefaller att vara bedövade och lamslagna. De erkänner inte sitt stora ansvar och den räkenskap som snart måste komma.