Människor handlar som om deras förnuft hade tagits ifrån dem. De är uppslukade av det här livets bekymmer. De har inte tid att (663) helga sig till Gud, ingen tid att tjäna Honom. Arbeta, arbeta, arbeta är dagens ordning. Alla omkring dem har fått befallning att arbeta under stark press och ta hand om stora gårdar. Att riva ned och bygga större är deras mål, så att de därigenom har resurser att lägga mer till sina gods. Ändå anses dessa människor som är så tyngda av sina rikedomar för att vara Kristi efterföljare. De har namn om sig att tro att Kristus kommer snart, att slutet på allting är nära. Trots detta har de ingen självuppoffrande anda. De störtar sig allt djupare ner i världen. De ger sig bara lite tid för att studera Livets ord och meditera och be. De ger inte heller detta privilegium till sina familjer, eller till dem som tjänar dem. Ändå bekänner sig dessa människor till att tro att den här världen inte är deras hem, utan att de bara är pilgrimer och främlingar på jorden, som förbereder sig för att komma till ett bättre land. Sådana exempel och sådant inflytande är en förbannelse för Guds verk. Tomt hyckleri utmärker deras bekända kristna liv. De älskar Gud och Sanningen lika mycket som deras gärningar visar och inte mer. En människa kommer att omsätta all sin tro i handling. ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” Där din skatt är kommer ditt hjärta att vara. Deras rikedomar är på den här jorden och deras hjärtan och intressen är också här.