Jag har blivit visad bror P:s situation. Han har under en tid motsatt sig sanningen. Hans synd var inte att han inte tog emot det som han uppriktigt trodde var fel. Hans synd var att han inte noggrant rannsakade sig själv och fick kunskap om det som han motsatte sig. Han tog för givet att sabbatshållande i sin helhet var en villfarelse. Detta synsätt stämde överens med Hans känslor och han ansåg det inte nödvändigt att själv ta reda på sanningen genom att noggrant rannsaka Skrifterna under allvarlig bön. Om han hade gjort detta skulle han nu kommit mycket längre än han nu är. Han har varit alltför trög till att ta emot vittnesbördet och alltför försumlig när det gäller att rannsaka Skrifterna för att se om det skulle kunna förhålla sig så. Paulus betraktade inte dem värda beröm, som motsatte sig hans undervisning så länge de kunde tills de genom övertygande bevis tvingats besluta sig för den lära som han lärde ut och som han hade fått från Gud.