Bror P har inte insett hur livsviktig frågan är. Han har inte känt ansvaret tynga honom så att han ihärdigt, och oberoende av vilken människa det vara må, har sökt ta reda på vad som är sant. Han har tänkt för mycket på äldst P och har inte känt att det varit nödvändigt att ta emot kunskap av den Ende som är ödmjuk och saktmodig av hjärtat. Han har varit självsäker och har inte varit villig att ta emot undervisning. Vår Frälsare har just inga berömmande ord för dem som är tröga till att av hjärtat tro i dessa sista dagar, mer än de Han hade till den tvivlande Thomas, som ståtade med att han inte ville tro på de bevis som lärjungarna hade upprepat för honom och som de trodde på, nämligen att Kristus faktisk var uppstånden och hade visat sig för dem. Thomas sade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” ”Kristus tillät Thomas att få det bevis som denna hade förklarat att han måste få, men Han tillrättavisade honom med orden: ”Tvivla inte utan tro:” Thomas erkände, att han blivit överbevisad. Jesus sade till honom: ”Saliga är de som tror, fastän de inte ser.” (Joh. 20:25, 27, 29)