Under min mans sjukdom prövade Herren sitt folk för att uppenbara vad som fanns i deras hjärtan. Han visade dem vad de inte hade upptäckt själva därinne, vad som inte var i harmoni med Guds vilja. De prövande omständigheter som vi hade försatts i framkallade i våra bröder det som annars aldrig skulle ha avslöjats. Herren bevisade för sitt folk att människors visdom är dårskap, och att om de inte förtröstar på Gud och har fast tillit till Honom, kommer deras planer och beräkningar att misslyckas. Vi måste lära av allt detta. Om misstag begås skulle det föra till att vi lär oss och tar rättledning, men inte till att vi drar oss undan från bördor och ansvar. Där mycket står på spel och åtgärder av vital betydelse måste övervägas och viktiga frågor handläggas, bör Guds tjänare ta (15) individuellt ansvar. De kan inte lägga av sig bördorna och ändå göra Guds vilja. En del predikanter saknar kvalifikationer som är nödvändiga för att bygga upp församlingarna och är inte villiga att bära bördor för Guds sak. De är inte benägna att ge sig själva helt, med odelat intresse, med oförmiskat nit och med outtröttligt tålamod och en uthållighet som inte avtar. Om dessa nödvändiga egenskaper omsattes i livet, skulle församlingarna hållas i ordning och min mans arbetsbörda inte vara så tung. Alla predikanter är inte hela tiden medvetna om att allas arbete måste utsättas för en granskning i domen och att varje människa kommer att få lön efter sina som gärningar.