Den ångrande, darrande sonen, som storligen hade fruktat att han var utstött från sonens rätt, var helt oförberedd på ett sådant mottagande. Han visste att han inte hade förtjänat det, och han erkände den synd han begått när han lämnade sin far: "Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son." (Luk. 15: 21.) Han tiggde om att få räknas som en av faderns anställda tjänare. Men fadern gav befallning till sina tjänare att ge honom särskilda bevis på respekt och klä honom som om han alltid hade varit hans egen lydige son.