Fadern påminde sin son om att han hela tiden hade varit hos honom, och att allt det han hade var hans, men att det var rätt att de skulle göra detta som tecken på sin glädje, "ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen". (Vers 31.) Det faktum att det förlorade hade återfunnits, och att den döde är vid liv igen, överskyggar alla andra tankar hos fadern.