Denna liknelse gav Kristus för att representera det sätt varpå vår himmelske Fader tar emot de felande och ångrande människorna. Fadern är den som vi har syndat emot. Ändå är det han som känner deltagande, som är fylld av medlidande och förlåtelse. Han möter den (104) förlorade och visar sin stora glädje över att hans son som han trodde helt saknade alla en sons känslor, nu har insett denna sin stora brist och kommit tillbaka till sin far och nu visar att han uppskattar hans kärlek och erkänner hans krav. Han vet att den som har vandrat syndens vägar och nu ångrar sig behöver hans medlidande och kärlek. Denne son som har lidit och känt sitt behov, kommer nu till sin far, den ende som kan fylla dessa stora behov.