En ännu större glädjedemonstration är på sin plats. Vänner och grannar sammankallas för att glädjas med herden som återfunnit sinfår, "ty jag har funnit mitt får, som var förlorat". Återfinnandet var glädjetemat. Fårets vandring bort nämnde man inget om, ty återfinnandets glädje var tyngre; vågskålen än förlustens sorg, bekymren, omsorgerna och farorna som herden ställdes inför när han sökte det förlorade fåret, och förde det till trygghet igen. "Jag säger eder, att lika så bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare, som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga, som ingen bättring behöva." (Luk. 15: 6, 7.)