Några åhörare är som stengrunden. De tar villigt emot allt som är nytt och spännande. Sanningens ord tar de emot med glädje. De talar allvarligt, med glöd och iver och hänvisar till sin tro och sitt hopp. De kan till och med utdela tillrättavisning till dem som har lång erfarenhet för att de har någon (112) tydlig brist eller saknar hänförelse. Men när de går igenom prövningens och frestelsens hetta, när Gud använder sin kniv för att utföra ympning, så att de skall kunna bära frukt till fullkomning, dör deras iver och deras röster är tysta. De skryter inte längre i sanningens styrka och kraft.