Detta var de dyrbaraste ord som kunde nå denne sjuke, lidande mans (169) öron, för syndens börda hade vilat så tungt på honom att han inte kunde finna den minsta lättnad. Kristus lyfte bördan som gjorde honom så beklämd: ”Var vid gott mod.” Jag, din Frälsare, kom för att förlåta synder. Så snabbt den lidande mannens bleka ansikte förändrades! Hopp istället för mörk förtvivlan, och frid och glädje ersätter betungande tvivel och likgiltigt svårmod. När sinnet återupprättats till frid och lycka kan den lidande kroppen nås. Så hörs från de gudomliga läpparna; ”Dina synder är förlåtna,” stå upp och gå.” I en ansträngning att lyda viljan får dessa livlösa, blodfattiga armar kraft. Hälsans blodcirkulation strömmar genom blodkärlen. Hans kropps blygrå färgton försvinner och hälsans rosiga rodnad tar dess plats. De ben som i åratal har vägrat lyda viljan får nu livskraft och den förlamade tar tag i sin säng och går hemåt genom folksamlingen medan han prisar Gud.