Doktor B är mycket känslig och har av naturen ett livligt, impulsivt temperament. Han agerar alltför ofta efter stundens ingivelse. Han har ansträngt sig för att korrigera sitt hetsiga humör och övervinna sina svagheter, men han behöver anstränga sig mer. Om han anser att saker blir fel har han alltför bråttom att tala om vad han tycker för dem som gjort misstag, och han väljer inte alltid de lämpligaste orden för situationen. Ibland förolämpar han patienter så att de hatar honom och lämnar institutionen med fientliga känslor som är till skada både för dem själva och institutionen. Det gör sällan någon nytta att tala på ett fördömande sätt till patienter som är sjuka till kropp och sinne. (182) Det är inte många av dem som rört sig i världsliga kretsar och som ser saker utifrån ett världsligt perspektiv, som är beredda att få fakta om sig själva framförda inför sig. Man bör inte ens uttala sanningar när som helst. Det finns rätta tidpunkter och tillfällen att tala, när ord inte verkar stötande. Läkarna borde inte vara utarbetade och stressade, för detta tillstånd främjar inte sinnesro, stabila nerver och en uppmuntrande, glad anda. Doktor B har varit för hårt bunden till institutet. Han borde ha fått omväxling. Han borde resa iväg från Battle Creek ibland, vila och hälsa på hos människor, inte alltid läkarbesök utan göra besök där han kan känna sig ledig och där han inte behöver oroa sig för de sjuka.