När den stackars plågade, förlamade mannen bars till Frälsaren, verkade situationen vara så akut att man inte kunde vänta ett ögonblick, för kroppen höll redan på att fördärvas. När de som bar honom på hans säng såg att de inte genast kunde komma fram till Kristus rev de genast upp taket och släppte ner sängen där den förlamade låg. Vår Frälsare såg och förstod hans tillstånd fullständigt. Han visste också att denna förtvivlade man hade en själslig sjukdom som var mycket värre än kroppsligt lidande. Han visste att den tyngsta börda, som han burit i flera månader, berodde på synder. Folkmassan väntade i nästan andlös tystnad för att se hur Kristus skulle behandla detta fall som verkade så hopplöst, och blev förvånade över att höra de ord som kom från hans läppar: ”Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna