Låt inte dem som förkunnar vår käre Frälsares kors glömma sin egen erfarenhet när det gäller dessa ting, utan alltid komma ihåg att de själva bara är människor, benägna att fela och med samma böjelser som sina bröder. Och om de ska hjälpa sina bröder måste de vara uthålliga i sina ansträngningar att göra dem gott och ha sina hjärtan fyllda av medlidande och kärlek. De måste komma nära sina bröder och hjälpa dem där de är svaga och i störst behov av hjälp. De som undervisar om Guds ord och trossatser borde mjuka upp sina egna hårda, stolta och otroende (188) hjärtan om de vill se detsamma hos sina bröder. Kristus har gjort allt för oss eftersom vi var hjälplösa. Vi var bundna i mörkrets bojor, i synd och missmod, och kunde därför inte göra något för oss själva. Det är genom att öva tro, hopp och kärlek som vi kommer närmare och närmare den fullkomliga helgelsens ideal. Våra syskon känner samma behov av medlidande som vi har känt. Vi borde inte belasta dem med onödigt klander, utan låta Kristi kärlek tvinga oss att vara mycket barmhärtiga och ömsinta så att vi kan gråta över dem som kommit vilse och avfallit från Gud. Människan är oändligt värdefull. Hennes värde kan bara uppskattas genom den lösensumma som betalats för henne. Golgata! Golgata! Golgata! förklarar en människas verkliga värde.