Marcus Lichtenstein var en gudfruktig ung man, men han såg så litet av sanna religiösa principer bland människorna i församlingen och på redaktionen att han blev förbryllad, bedrövad och upprörd. Han stördes av bristen på noggrannhet när det gällde att hålla sabbaten som visades av några som trots det påstod sig hålla lagen. Marcus hade en upphöjd syn på arbetet på redaktionen, men ytligheten, lättsinnet och bristen på principer störde honom. Gud hade manat honom och i sin försyn satt honom i förbindelse med sitt verk på redaktionen. Men några av dem som arbetar på redaktionen vet så litet om Guds sinne och vilja att de såg de märkvärdiga händelserna kring Marcus omvändelse från judendomen som oväsentliga. Han värdesattes inte. Han plågades ofta av F´s och andras uppträdande på redaktionen, och när han försökte tillrättavisa dem bemötte man hans ord med förakt. Skulle han försöka lära dem? Hans bristfälliga språk blev orsak till gyckel och munterhet för somliga.