Kristi liv är ett föredöme för oss alla. Vi ska följa hans exempel på självförnekelse, självuppoffring och osjälvisk välgörenhet. Hela hans liv är en oändlig uppvisning av hans stora kärlek och vilja att sänka sig ned för att rädda den syndiga mänskligheten. ”Älska varandra så som jag har älskat er” säger Kristus. ”Ni är” säger Kristus till sina lärjungar ”världens ljus.” ”Ni är jordens salt.” Om detta är vår förmån men också vår plikt, men vi är mörkrets och otrons församlingar, vilket fruktansvärt ansvar vi tar på oss. Vi kan förmedla ljus eller mörker. Om vi har försummat att öka det ljus som Gud har gett oss och misslyckats med att utveckla vår kunskap och sann helighet på det sätt som ljuset har väglett oss till att göra, då är vi skyldiga och vandrar i mörkret beträffande det ljus och den sanning som vi har försummat att utveckla. I dessa onda och farofyllda dagar kommer bekännande kristnas karaktär och gärningar i allmänhet inte att bestå provet eller klara en granskning när de undersöks i det ljus som nu lyser över dem. Det finns ingen överenskommelse mellan Kristus och Belial och ljus har inget gemensamt med mörker. Hur kan då Kristi anda och världens anda vara i harmoni? Herren vår Gud är en svartsjuk Gud. Han kräver uppriktig kärlek och tillit utan förbehåll från dem som bekänner sig (249) älska honom. Psalmisten säger: ”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.”