När Elia ligger och sover under ginstbusken, väcker en lätt beröring och en behaglig stämma honom. I sin skräck gör han sig genast redo för flykt, trots att den fiende som var på jakt efter hans liv redan har funnit honom. Men när det medkännande kärleksfulla ansiktet böjer sig ned över honom, ser han att det inte är en fiende, utan en vän. En ängel har sänts med mat från himlen för att uppehålla Guds trofaste tjänare. Hans röst säger till Elia: ”Stå upp och ät!” Sedan Elia hade tagit emot den förfriskning som hade gjorts i ordning till honom, somnade han på nytt. För andra gången kom Guds ängel för att hjälpa Elia med det han saknade. Han rörde vid den trötte och utmattade mannen och sade i medkännande ömhet till honom: ”Stå upp och ät, för annars blir vägen för lång!” Elia fick nya krafter och genomförde sin resa till Horeb. Han befann sig i en ödemark. På natten sökte han i en håla skydd mot de vilda djuren.